Sitter på min nya vackra monsterdator. Den är lite tuffare och snyggare än alla andra datorer. Haft en ganska fantastisk SuperLördag.  Började med att öppna macken, gick mycket bra att jobba idag. Har sån energi och gillar verkligen mitt jobb. I alla fall när jag får göra det så där ibland. Uniformen börjar också bli riktigt bekväm.

Efter jobbet åkte jag hem och svidade om för att sedan bli upphämtad av Jenny och vackraste tvillingarna, vi åkte sedan ut till världens ände (mer känt som Bäsna) och grattade Helene som fyller år. Fikade, snackade skit och lekte med Gabriel samt myste med småflickorna. Trivs verkligen med livet just nu. Visst det är jobbigt ibland, och jag försöker ignorera nomadkänslorna som kommer krypandes, men annars så är jag bra jävla nöjd.

Saknar dock USA och dess män.. Skulle mer än gärna ha mig min egna amerikan här hemma som lyssnar på tung musik och har den där sköna inställningen till livet och till mig. Men män är faktiskt en sak jag klarar mig jävligt bra utan just nu. Jag är för en gångs skull på väg åt rätt håll.

Att det skulle bli svårt att få jobb inom det jag vill jobba med visste jag på förhand. Jag visste också att jag slängde bort en höst i USA när jag kunde ha praktiserat och fått in en fot men vet ni vad? I don’t give a fuck. För det jag fått genom att vara i USA går många människor ett helt liv utan att få. Plus att jag kan pricka av att bo utomlands två gånger.

Så just nu vill jag bara ha ett riktigt jobb med en fast inkomst i hopp om att det kan hålla mig kvar här i Dalarna ett litet tag till. Några år eller så, men men vi får se vad som händer. Det måste nästan vara det bästa med mitt liv- jag har ingen aning om vart jag är imorgon, det enda jag vet är att det är jävligt kul att leva.

Men nu ska jag gör mig i ordning mig för att krypa ned. Vill vara utvilad imorgon också, öppnar då och har sen första kurstillfället på kvällen. Jobbar öppning på måndag också, men sen har jag ledig vecka.

Imorgon har jag introduktion för mig och den här saken. Det blir nog bra

Hey hey

Dagen idag har varit jobbig. Det enda som var värt att kliva upp för var att få vara ute hos Jenny och tjejerna. Vi gosade med de små och snackade en massa skit. Timmarna flög iväg och det kändes som jag knappt varit där alls. Så tusen tack för att jag fick komma Jenny, det var det enda som gjorde min dag någorlunda ok. Ganska bra det här med att ha vänner som har barn, för då kan man låna dom lite och inse att nej, det kanske inte är min grej ändå. Visst är det otroligt mysigt och underbart med barn, men att ha dem på heltid nej tack.

När jag kom hem sen gick allt åt helvete, i bilen på väg hem mådde jag riktigt och bra. Lyssnade på musik och njöt av att ha fått mig en rejäl dos Jenny. Men det försvann så fort handbollen startade och Sverige betedde sig som praktarslen. Sen rök man ju självklart ihop med lillebror eftersom man har lite olika prioriteringar, det är stor skillnad på att vara honom från att vara mig.

Så när dagen bara sparkade ned mig vände jag mig till det enda som får mig att må bra och själklart ur dåligt på samma gång. Smsade tim och sen skypade vi i en timme. Saknar honom något så fruktansvärt att jag mest får kämpa mot tårarna, men det känns ändå lättare när jag har pratat med honom. Världen kommer inte åt mig på samma sätt.

Beskrev för honom ganska bra hur det är för mig, han förutspådde ju att jag skulle ha ett förhållande nästa månad så då fick jag ju lov att förklara. För när man gör som mig och åker iväg en längre tid så ger man iväg delar av sitt hjärta till människor man möter och som kommer en nära. När man sedan återvänder så stannar de delarna av hjärtat kvar, utspritt över världen och kvar är jag utan de delarna. Och nu när jag träffade honom så gav jag honom den största, sista delen av mitt hjärta vilket leder till att jag sitter här hjärtlös och känner hur mitt hjärta kallar på mig över hela världen.

In English

Had a pretty shitty day, the only thing worth getting up for was hanging out with Jenny and her girls and talking to Timtim. Life’s hard right now. 

I’m heartless. When you do things like I do, go to places far away and stay there for a while you give away pieces of your heart to people that you meet and that you become close to. And then when you return back home they keep that piece of your heart. And when you have done that enough times, and especially if you meet someone like Timtim that deserves  as much of your heart he possible can get so you give it to him, you find yourself without a heart. You have given away all of your heart and you can now feel it calling you all over the world. But there is nothing left for you, it is gone and you are left heartless and cold. 

(källa)

Står på jobbet just nu, verkligen en långsam morgon, tror jag haft 3 kunder på 1,5 timme.. Men det kanske var tur eftersom en utav våra kylar gått sönder. Fick visst ringa och väcka chefen också.. Hoppsan!

Det snöar ute och det känns lite mysigt. Gillar mitt jobb ganska mycket, det känns som en trygg punkt i livet just nu.

Helgen har annars varit väldigt lugn, hängt lite med min älskade syster. Hon är ju inte hemma och ledig speciellt ofta så det gäller att passa på. Igår var vi och handlade och sen bakade vi pizza med pappa och spelade phase. Självklart fuskade syster så hon vann. Hittade allt hennes korthög på golvet.

Men när syster sedan behövde ut på krogen tackade jag nej, ingen som helst lust med sånt nu. Gick istället och la mig vid 12 så när klockan ringde imorse var det inte alls speciellt svårt att ta sig upp.

Efter jobbet är det fina grejer som står på schemat – nämligen tvåårskalas!! Det ska bli mycket trevligt vill jag lova!

Laddat ned WordPress appen på min tfn nu också så nu ska det väl bli enkelt att blogga. Imorgon börjar mitt liv om på nytt förresten. Ses då

Bjuder på en bild på det två (snart tre) senaste förvärven till vår grupp. Mys på hög nivå!! Lova, saga och sen är det Helens h*n i det ljusare randigt där borta 😉