I'm bulletproof, nothing to lose

Hey hey

Dagen idag har varit jobbig. Det enda som var värt att kliva upp för var att få vara ute hos Jenny och tjejerna. Vi gosade med de små och snackade en massa skit. Timmarna flög iväg och det kändes som jag knappt varit där alls. Så tusen tack för att jag fick komma Jenny, det var det enda som gjorde min dag någorlunda ok. Ganska bra det här med att ha vänner som har barn, för då kan man låna dom lite och inse att nej, det kanske inte är min grej ändå. Visst är det otroligt mysigt och underbart med barn, men att ha dem på heltid nej tack.

När jag kom hem sen gick allt åt helvete, i bilen på väg hem mådde jag riktigt och bra. Lyssnade på musik och njöt av att ha fått mig en rejäl dos Jenny. Men det försvann så fort handbollen startade och Sverige betedde sig som praktarslen. Sen rök man ju självklart ihop med lillebror eftersom man har lite olika prioriteringar, det är stor skillnad på att vara honom från att vara mig.

Så när dagen bara sparkade ned mig vände jag mig till det enda som får mig att må bra och själklart ur dåligt på samma gång. Smsade tim och sen skypade vi i en timme. Saknar honom något så fruktansvärt att jag mest får kämpa mot tårarna, men det känns ändå lättare när jag har pratat med honom. Världen kommer inte åt mig på samma sätt.

Beskrev för honom ganska bra hur det är för mig, han förutspådde ju att jag skulle ha ett förhållande nästa månad så då fick jag ju lov att förklara. För när man gör som mig och åker iväg en längre tid så ger man iväg delar av sitt hjärta till människor man möter och som kommer en nära. När man sedan återvänder så stannar de delarna av hjärtat kvar, utspritt över världen och kvar är jag utan de delarna. Och nu när jag träffade honom så gav jag honom den största, sista delen av mitt hjärta vilket leder till att jag sitter här hjärtlös och känner hur mitt hjärta kallar på mig över hela världen.

In English

Had a pretty shitty day, the only thing worth getting up for was hanging out with Jenny and her girls and talking to Timtim. Life’s hard right now. 

I’m heartless. When you do things like I do, go to places far away and stay there for a while you give away pieces of your heart to people that you meet and that you become close to. And then when you return back home they keep that piece of your heart. And when you have done that enough times, and especially if you meet someone like Timtim that deserves  as much of your heart he possible can get so you give it to him, you find yourself without a heart. You have given away all of your heart and you can now feel it calling you all over the world. But there is nothing left for you, it is gone and you are left heartless and cold. 

(källa)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *