09/29/14

Men alltså…

New Orleans.
Det tog två minuter så var vi frälst.  Trots att vi är helt slut och super trötta.
Hotellet är helt fantastiskt. Jag finner knappt ord.

image

image

image

image

image

09/29/14

Världens längsta road trip?

Sitter fortfarande i bilen.  Vi har avverkat Florida och Alabama.  Tuggar oss igenom Mississippi just nu och beräknar vara framme i new Orleans om en timme.  Så här i efterhand känns det som att det hade varit bra att göra ett stop på vägen eftersom det blir mörkt så fort. 

Men hittills har allt gått bra och vi har till och med hunnit med en sväng på Walmart. 

image

image

image

09/27/14

Ljuva gamla minnen.

Har precis vaknat på soffan jag bodde tre månader.  Känns så otroligt att vara tillbaka här.  Och så sorgset.  En del av mig önskar att jag aldrig hade åkt härifrån.  Undra hur mitt liv hade sett ur då.
Jag älskar ju min lght,  jobb och liv där hemma.  Men här känns det alltid som jag passar in bättre.  Ni vet min plats på jorden.  Och sen alla vackra karlar överallt.  Det är ju näst intill tröttsamt. 
Sen älskar jag kulturen,  att gå ut och äta,  kunna shoppa hela nätterna..  Det passar mig som handen i handsken.  Så kanske är det bäst att jag bor någon annanstans. 
Hur som helst så tänker jag njuta järnet nu när jag är här.  Sen deppar jag väl ihop när jag kommer hem.  Men då är det så. 

image

image

09/27/14

Getting pulled over by a hot man in uniform – CHECK

Idag hände det jag varit orolig för väldigt länge.  Vi hade precis börjat känt igen oss i omgivningarna och kände att vi snart var i mål. 

Då förvandlades plötsligt bilen till ett diskotek o h när vi tittat i backspegeln har vi farbror polis där med alla lampor.  Efter en stunds panik lyckades vi hitta ett ställe att stanna på och Sofie stapplade ut på osäkra ben. När jag förstod att han ville visa något gick jag också ur.  Först var han lite läskig, men när jag förklarade att vi var från Sverige byttes attityden ut från läskig polis till hjälpsam,  otroligt snygg,  trevlig,  amerikan.  Det slutade med att polis a’la snuskiga fantasier vänligt visade oss hur man satte på lyset,  gav oss en vägbeskrivning och önskade oss en trevlig semester.

Nu i efterhand skulle vi självfallet levererat karln till Ida som present.  Men  det kom jag ju inte att tänka på för ön nu.

Det var iaf två skakis svenskar som rullade in på The Polos. Tacksam och ödmjuk för att det gått så bra ändå.

Efter vi lugnat ner oss åkte vi till en mexikansk restaurang och åt,  samma restaurang som vi åt på för tre år sen sista kvällen. Lite kusligt blev det när vi dessutom hamnar vid samma bord..

image

image

image

Ser nu att glasen är de samma, men båset det annorlunda ut..

09/27/14

Daytona International Speedway

Vår tur håller i sig.  På något märkligt sätt så åker vi rakt på Daytona International Speedway och kommer alldeles lagom till en guidad tur. För att göra allt lite bättre så var det träning för helgens race så det åkte vilar för fullt.  Visst var det små bilar men det bidrog ändå till stämningen. 
Självklart var det dessutom uppehåll så vi slapp bli blöta.  Nu regnar det däremot desto mer.  Så vi tuffar försiktigt mot Gainesville och Ida nu. 

image

image

image

image

09/27/14

Saker som förvånar mig 1

I Florida är det så hett och fuktigt så när du går ut imma dina glasögon igen.  Inte som i Sverige när det är kallt ute och du kommer in,  nej nej här är det tvärt om.  Eftersom varenda byggnad i det här hörnet av världen har AC apparater som dönar ut iskall luft och det ute är 30 grader plus med en luftfuktighet som inte går att tänka sig. 

Därför tänker jag ha linser i hela semestern.  För man känner sig riktigt idiotisk när man kliver ut utanför dörren och ser ut som glömt-yxan-scenen med Rudolf i sunes jul. 

image

Det kan även regna ofantliga mängder här. 

09/27/14

Dag 1

Allt har flutit på så där härligt bra.  Visst var flyget väldigt segt och otroligt trångt.  Men vi överlevde iaf. 
När vi kom fram till Fort Lauderdale fick vi köa i en evighet för att komma igenom passkontrollen.  Men efter det flöt det på bra.

Vi hade problem att få ut hyrbilen eftersom vi inte har nå kreditkort.  Men till sist lyckades vi få tag på den också.  Så nu sitter jag i en grå Ford focus och skriver det här.

Hotellet vi sov på inatt var som hämtat ur en skräckfilm.  Vi skulle verkligen betalt lite mer och fått sovit tryggt.  Var livrädd när vi kom fram eftersom det var mörkt och i te blev det bättre när vi fick vårt rum.  Vi låg vakna bra länge båda två livrädda.  Men till sist lyckades jag somna,  stackars Sofie tror jag i te sov mycket.

Dagen idag började med att vi utrymde hotellrummet så fort vi bara kunde.  Så där lustigt nog körde vi fel men det tog oss till frukost på ett Denny’s och det var en riktig home run. 

Nu sitter vi på väg till Daytona mätta och glada.  Jag är dock lite orolig eftersom mitt Ica-kort vart declined på Denny’s.  Måste kolla det när vi får tag på wifi.

Men hittills har allt flutit på bra och vi är glada. =)

image

image

image

09/25/14

På Arlanda!

Nu sitter vi här och njuter av en öl. Det behövs,  för jag insåg när jag checkade in att jag måste glömt något.  Det är första gången någonsin jag inte tämjt på viktgränsen. 

Annars har allt gått över förväntan.  Tåget var i tid,  bagaget gick och checka in utan problem,  och vår Esta såg ut att vara i ordning.  Med andra ord mår vi jävligt bra just nu.

image

image

image

image

image

image

09/25/14

Snart

Nu har jag krupit ner i sängen.  Har jag packat allt? Nej. Har jag städat? Nej.

Det blir som det blir helt enkelt. För idag åker jag till Florida!!!

09/23/14

Första frosten.

Precis som jag trodde kom den inatt.  Första frosten.  Här hos mamma och pappa ligger den kvar på sina ställen.  I vanliga fall hade jag nog varit överlycklig över det.  Men idag är jag inte glad någonstans.

Jag är bara arg.  Ni vet så där oförklarligt arg på allt.  Men jag vet varför.  Det är för att jag åker snart.  Och jag har ännu inte hittat orken eller tiden till att vare sig städa eller packa.  Att jag dessutom jobbar 13-21.30 både idag och imorgon gör ingenting lättare. 

Och där kom stressen.  Stressen över att jag fick lov att ansöka om ledigt första helgen jag kommer hem för att vi ska ha avslutning med macken.  Kanske sämsta helgen in the history of forever.  Det är ångestframkallande och jag är livrädd för att dom på mitt nya jobb ska säga att ”NEJ,  vi är ledsna det här går inte”.  Det är väl därför jag är arg kombinerat med handlingsförlamad,  jag är så rädd att jag inte kommer få jobba tillräckligt.  Att hela mitt liv kommer raseras. Att jag kommer få sparken bara för att jag inte haft tid att jobba. Ångest,  ångest,  ångest.

Det är faktiskt så illa att jag önskar att jag inte skulle åka till USA.  Och det kanske är det värsta.