Precis som jag trodde kom den inatt. Första frosten. Här hos mamma och pappa ligger den kvar på sina ställen. I vanliga fall hade jag nog varit överlycklig över det. Men idag är jag inte glad någonstans.
Jag är bara arg. Ni vet så där oförklarligt arg på allt. Men jag vet varför. Det är för att jag åker snart. Och jag har ännu inte hittat orken eller tiden till att vare sig städa eller packa. Att jag dessutom jobbar 13-21.30 både idag och imorgon gör ingenting lättare.
Och där kom stressen. Stressen över att jag fick lov att ansöka om ledigt första helgen jag kommer hem för att vi ska ha avslutning med macken. Kanske sämsta helgen in the history of forever. Det är ångestframkallande och jag är livrädd för att dom på mitt nya jobb ska säga att ”NEJ, vi är ledsna det här går inte”. Det är väl därför jag är arg kombinerat med handlingsförlamad, jag är så rädd att jag inte kommer få jobba tillräckligt. Att hela mitt liv kommer raseras. Att jag kommer få sparken bara för att jag inte haft tid att jobba. Ångest, ångest, ångest.
Det är faktiskt så illa att jag önskar att jag inte skulle åka till USA. Och det kanske är det värsta.
NU ÄR DET DU SOM ÅKER TILL USA Å NJUTER!
allt löser sig. :-*
Jag förstår känslan och att det alltid är svårt att släppa det dåliga samvetet.
Har själv dåligt samvete när jag ska ta ledigt eller säger nej till jobb, speciellt om jag sen efteråt får reda på att det har varit massa strul med ersättaren.
Men nu hinner dom ju hitta någon annan i tid som kan jobba i alla fall, eftersom du frågat i tid. Det är ju bra mycket mer uppskattat än att fråga några dagar i förväg.