12/10/15

Namn.

Har ni tänkt på vilken otrolig kraft ett namn besitter? För när man tänker efter är det mycket sällan vi faktiskt använder vårt tilltalsnamn. Ofta initierar man kontakt med den man pratat med på annat sätt, det kan vara ögonkontakt eller ett enkelt ”du”.

Ju mer jag tänker på det desto svårare har jag att komma ihåg när jag senast hörde någon säga mitt namn. Eller så gör familj och vänner det mest hela tiden, men utan den speciella laddningen man kan lägga i ett namn.

För tänk er när någon som ni känner en attraktion till yttrar ert namn. Känner ni hur det kittlar till i magen och varenda nerv gör kullerbyttor i er kropp? Bara genom att personen säger ditt namn. Det är en jävligt häftig grej, och det var alldeles för längesedan jag fick uppleva det. Men minnet av de gånger mitt namn har använts av en vacker man som ser mig djupt i ögonen kommer för alltid vara några utav mina lyckliga minnen.

image

”Emelie” så enkelt, så rätt.

11/12/15

Trust no one with your oen happiness

Som om jag behövde något mer bevis på att facebook är helt totalt åt helvete.  Man hann väl lagomt logga in innan man möttes av en familjetragedi. Vi hade ingen aning, utan får reda på det via Facebook. Hur sjukt är inte det? Inte för att det som skrevs sa speciellt mycket, inte så. Utan snarare att vi inte hade någon aning utan får lov att höra det på grund av en facebookstatus. Gårdagen var med andra ord väldigt chockartad, jag har fortfarande inte hämtat mig. Det är märkligt hur ens egna problem verkar pettitesser jämfört med andras, och plötsligt är det inte så hemskt att vara singel.

Kalla mig cynisk, men allt mer förstår jag inte varför alla strävar efter att hitta någon att dela livet med. Så vitt jag ser det verkar det mest innebära olycka, onödiga bråk och i många fall grova svek. Usch, nu låter jag riktigt hemsk, men så känns det just nu. Samtidigt vill jag inte ge upp på kärleken, men rädslan som borrat sig in i min själ senaste åren är nu ännu större. Vad är vitsen att investera massvis med känslor, tid och trust (Vad fan är det svenska ordet?) i en levande varelse som har sina egna infall att agera på? I dagens samhälle verkar det vara en omöjlighet, det verkar som om det är oundvikligt att separera. Överallt händer det, varje hem består oftast av flertalet familjer. Så varför inbillar man sig ens att det går att leva i tvåsamhet? Eller går det, men att vi är för lata för att göra det? Att vi väljer den enkla vägen ut bara för att vi helt enkelt inte orkar ha det jobbigt ett tag? Det känns lite hopplöst att tänka sig att allt arbete man lägger ner i ett förhållande helt enkelt är slöseri. Eller ska man ge sig fan på att det kommer bli bra om man bara står ut alla de där svackorna? Och om jag står ut, vad händer om min partner inte gör det? Huuuur fan motiverar man båda parter i ett förhållande att stanna kvar när förälskelsen lagt sig och nya lockelser dyker upp?

Alla dessa frågor.. Men jag vill inte ge upp hoppet om en lycklig framtid med någon. Så en uppmaning till alla er som faktiskt har någon ni älskar KÄMPA. Hitta orsakerna till varför allt känns slentrian och tråkigt och gör förändringar. Kämpa för att ert förhållande inte skall rinna ut i sanden och ni vaknar upp en dag och undrar vad fan som hände. Kom ihåg att i grund och botten så är vi djur, vi lever på instinkt även om vi många gånger glömmer det. Ifrågasätt inte, är du inte lycklig försök iallafall att bli lycklig I förhållandet innan du slår dig fri. Lycka börjar trots allt med DIG, är DU inte lycklig så kommer du aldrig bli lycklig med någon. För det är ju så det är, trots att du lever i tvåsamhet så är DITT liv fortfarande ditt. En partner är ett komplement, ett underbart sådant. Men som alla komplement så är de extra och din lycka börjar med DIG. Så bli lycklig själv, så ni kan fortsätta vara lyckliga tillsammans.

Och framförallt, kärlek är en fantastisk sak, och alla som hittat den är fantastiskt lyckligt lottade. Så prove me wrong och lev lyckliga hela livet. Inte varje dag, men större delen av erat liv. KÄMPA FÖR TVÅSAMHETEN och välj dina fighter. Det kanske inte är hela världen med lite smuts i hörnen bara ni är lyckliga. Gnäll inte över småsaker, kom ihåg att det är en vuxen människa du delar ditt liv med. Och om denne missar något du tycker är uppenbart så kan det vara av den helt enkla anledningen att denne faktiskt inte SER det. Så kom igen nu, nu vänder vi trenden. Låt kärleken vinna, så jag vågar börja hoppas igen!

 

 

08/21/14

Grattis min prinsessa!!!!

image

Moster älskar dig något så kopiöst. Kan inte förstå att jag har haft äran att vara din moster i ett helt år.  Känns som igår när du låg där i Elins famn som en liten sparvunge.  Underbara,  söta,  roliga lilla tjej <3

07/6/14

Slutet på en sån där fantastisk sommardag.

Att grilla med vänner har står på min bucket list.  Igår var det tid att bocka av det. 

Då mamma och pappa var på semester passade jag på att bjuda in J och S till Vällan.  Mer tur med vädret kunde vi inte ha haft.  Plötsligt var det sommar och humöret var på topp.

Efter att ha inhandlat lite gott på grossen var det dax att sätta fart på matlageriet.  När tjejerna anlände åt vi lite skagensnittar och drack sommardrink (vin+sprite) medan jag försökte få ihop en middag OCH få glöd i grillen. 

image

På något sätt gick det och maten vart klar,  och enligt mig riktigt god.

image

Efter avnjuter mat snackade vi skit och skrattade oss igenom resten av vinet innan vi bestämde oss för att åka ner på stan. Vi hade först tänkt att åka till slussvaktarn,  men dom stänger ju tolv så istället gick vi på pitchers. 

image

Efter mysko 1987 och många skratt senare var det dags för lillebror att hämta oss och bege oss ut på vissa.  Det är en himla tur att jag har en sån snäll bror som ställer upp.  Först ut till Belvedere för att sen vända och åka åt andra hållet. 

Efter vi lämnat J och tagit oss till stenäset fick vi lov att tvärstanna och fota en otroligt vacker soluppgång innan vi fortsatte till Bjursås för att lämna S.

image

Väl inne i stan ville bror ha lite käk så vi åkte dt på donken och ställde oss sen för att äta upp.  Om vi hade vetat att stänga av bilen var ett stort misstag så hade vi åkt direkt hem.  För när vi sen satte oss i bilen redo för att åka hem och sova startade inte bilen.. -_-

Vi blev minst sagt lite olyckliga och till slut fanns ingen annan lösning än att ringa och väcka pappa i hopp om att han skulle ha någon lösning 50 mil bort.  Som tur var hade han det och vi lyckades putta i gång Peugeoten och tog oss hem. 

En helt fantastisk sommarkväll var det och jag är så otroligt lyckligt lottad som har så fantastiska människor runt omkring mig. 

01/30/14

Döden

I en timme och en kvart har jag nu stått på jobbet utan telefon. Inte mindre än fyra gånger har jag försökt tagit fram min telefon och kommunicera med någon. Det roliga i kråksången är att när jag kommer hem till min telefon kommer jag ha noll missade samtal, noll meddelanden och noll notifikationer. Ändå tycker jag det är psykist påfrestande att vara utan min telefon. Kanske är bra att jag glömt den hemma…

Nu undrar ni säkert om jag nu glömt min telefon, vad skriver jag då det här på? Lustigt nog har jag min platta med mig, så den som verkligen vill kan få tag på mig ändå. Men jag saknar fortfarande min tfn.

Idioti.

10/27/13

En sorts vändpunkt ja…

Jo då, eftersom vissa aspekter i livet såg ljusare ut så rasade så klart något annat, och det med besked.

Fest i Kavelmora igår, såg fram emot det med skräckblandad förtjusning, men det blev bättre än jag trodde det skulle bli. Festen that is.. Dessvärre var jag idiotisk nog att svara i telefonen. Det skulle jag inte ha gjort.

Oundvikligt, men gör fortfarande lika jävla ont. Och resten av natten blev så klart betydligt jävla jobbigare – på alla sätt och vis. Och inte blir det bättre när jag tänker på vem som tröstade mig.. Men jag är glad att han fortfarande är min vän. På riktigt.

Men seriöst om jag någonsin hör ”Jag förstår inte hur du kan vara singel” eller ”Jag fattar inte hur du inte kan hitta någon” igen så exploderar jag.

JA, jag vet att jag fastnar för fel killar. Hela min karlhistoria är en lång lista av train wrecks, och jag vet inte hur jag ska kunna förändra det.

Har dock genomfört en soulsearch så här dagen efter och insett att dom måste bort. ALLA måste bort. Alla gamla skelett som hänger med och skramlar tiotals år efter. Fresh start. Men hur fan gör man det?

 

10/13/13

62?!

Idag jobbade jag förmiddag, det gick undan, kanske för att jag höll mig bra sysselsatt. Inte heller var någon utav mina kunder speciellt irriterande, eller ja.. Jag tror nog det var jag som hade mer tålamod idag än igår helt enkelt. Lyckades till och med detektivera (japp, helt klart ett ord) mig fram till vad det skulle vara för olja i en bil som tydligen ville vara anonym på nätet. Pluspoäng till mig, även fast ägaren så klart insåg hur mycket tid jag fick lägga ner på det. Nej nej, en bensinstation har väl full service?

Efter jobbet blev jag hämtad av morbror och skeppad upp till skogen för firande av mormor och morfars 62 bröllopsdag. HÄFTIGT. Morbror hade fixat mat som vi åt i en upprustad.. Eeh.. Jaa stuga?
Det var hur som haver mycket trevligt och jag tror dom uppskattade det.
IMAG0257 IMAG0253 IMAG0252

08/24/13

Lately, I've been, I've been losing sleep, dreaming about the things that we could be..

Ack och ve..

Så lycklig man kan vara fast så olycklig. Seriöst.. HUR svårt kan det vara? Det är ju så rätt att det är helt åt helvete. Bara erkänn och surrender.

Som vanligt i mitt liv. Men alla sms gör mig galen, och så klart får mig att le som en liten fjolla.

F A N.

Och nog är det vår stad allt, kan se det så självklart. Som klippt och skuren för oss..

Kom igen nu livet… Fall på plats, gärna tillsammans med hans liv tack.
DSC_0176

10/6/12

Vad jag hellre hade gjort

Vad jag vill göra just nu:
Åka hem och städa, städa, städa. Invänta mörkret och tända miljoner ljus och krypa upp i famnen på någon jag tycker om.

image

10/2/12

Saker som gör mig glad för tillfället.

Att det är höst och vackert.

Att jag har ett jobb.

Att min matlåda inte stod på biltaket.

Att jag har vänner som alltid finns där.

Att jag har en vän som S.

Att jag har en fin familj, och minst lika fin extrafamilj.

Att jag är jag och har varit med om allt fantastiskt, hemskt och otroligt som jag har.

Och att det bara är 4 timmar kvar tills jag får gå hem!