Idag har det stormat vill jag lova.. Fast när man hör hur Ingunn ställt till det i Norge så inser man snabbt att vi varit bra skonade här. Tydligen så har tak slitits loss och folk uppmanas att söka skydd och inte gå ut. Så illa har det såklart inte varit här, men vi har hållt oss inne ändå.

Vi har istället fokuserat på pottträning – och det har faktiskt gått strålande. 6/7 gånger har Linus kissat på pottan, och inte en enda olycka trots blöjfri några stunder. Det är en svår balans mellan att låta det ske på hans villkor och sätta lite press, men idag gick det bra även om jag stundvis fick vara lite hård.

Har tänkt mycket på det där att man måste fullfölja, att när han säger att han vill gå på pottan så stannar vi där tills han gör det. Har varit alldeles för försiktig på att sätta press, men nu är han så pass gammal att han genomskådar det.

Olle äter som en galning, han verkar vara hungrig hela tiden. Så jobbigt eftersom jag inte ammar längre heller. Det var ett tufft beslut, men för Olles bästa så valde jag ändå att ge upp. Jag hann aldrig få upp någon produktion och tiden att pumpa finns verkligen inte. Så sorgligt, jag ville verkligen få det att fungera den här gången. Men det vill sig inte. Känner mig lite sviken av vården önskar så att jag hade fått hjälp på en gång. Grubblar och grubblar på vad jag skulle ha gjort annorlunda och känner mig värdelös. Men det är väl så många mammor känner. Det borde vara alla barnmorskors skyldighet att informera om hur svårt det kan vara att amma.

Meeeen, vi har haft en bra dag annars. Var ner till mormor och hälsade på en sväng, tänker alltid att jag ska träffa henne så mycket. Men med hennes dagligverksamhet och pojkarna så hinner jag knappt träffa henne alls. Så det var skönt att komma ner en sväng idag.

Dagens höjdpunkt var helt klart mormor och Linus men även pottbesöken. Och idag är jag tacksam för mormor Ingrid.

Jag sitter och äter frukost och slöscrollar som man inte ska göra. Jag hör att Linus är i badrummet och härjar, tänker att han håller på med vattnet i vanlig ordning så jag ska snart gå in och säga att det räcker och att vi måste vara rädd om vattnet.

Men så hör jag ett ljud som inte har med vatten att göra – han slamrar med pottan. Då får jag bråttom och kastar mig i i badrummet för att hitta min son, som vägrat gå på pottan stå och dra upp blöjan och byxorna efter han ha gått på pottan alldeles själv. Ingen aning om det kom något, han sa att det kom kiss – men hur som helst så kan det ändå varit det häftigaste om det håller i sig.

Älskade, underbara unge.