En sorts vändpunkt ja…

Jo då, eftersom vissa aspekter i livet såg ljusare ut så rasade så klart något annat, och det med besked.

Fest i Kavelmora igår, såg fram emot det med skräckblandad förtjusning, men det blev bättre än jag trodde det skulle bli. Festen that is.. Dessvärre var jag idiotisk nog att svara i telefonen. Det skulle jag inte ha gjort.

Oundvikligt, men gör fortfarande lika jävla ont. Och resten av natten blev så klart betydligt jävla jobbigare – på alla sätt och vis. Och inte blir det bättre när jag tänker på vem som tröstade mig.. Men jag är glad att han fortfarande är min vän. På riktigt.

Men seriöst om jag någonsin hör ”Jag förstår inte hur du kan vara singel” eller ”Jag fattar inte hur du inte kan hitta någon” igen så exploderar jag.

JA, jag vet att jag fastnar för fel killar. Hela min karlhistoria är en lång lista av train wrecks, och jag vet inte hur jag ska kunna förändra det.

Har dock genomfört en soulsearch så här dagen efter och insett att dom måste bort. ALLA måste bort. Alla gamla skelett som hänger med och skramlar tiotals år efter. Fresh start. Men hur fan gör man det?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *