Hallå!
Klockan 01.30 i Söndags natt hoppade jag Elin och Hansa in i bilen för att åka till Arlanda. Bilresan dit gick bra och jag snodde några minuters sömn. Så tacksam över att Elin och Hansa ställde upp och körde mig, annars hade det varit riktigt jobbigt. Väl framme på Arlanda hade jag tid till att gå på toa och även inta en macka. Satt utanför min terminal och kollade på utkikstornet som jag gjort så många gånger förut. Passade på att riktigt njuta av kuýlan eftersom jag visste att jag inte skulle få göra det på väldigt länge.
At 0130 on Sunday night, me, Elin and Hansa jumped into the car to go to the airport.The drive there went well and I stole a few minutes’ sleep. So grateful to Elin and Hansa who drove me all the way, otherwise it would have been a really rough journey. When we got to the airport, I had time to go to the bathroom and even eat some breakfast. Sat outside terminal five and watched the look out tower, as I’ve done so many times before. Took the opportunity to really enjoy the cold weather since I knew I would not get to feel it in a long time.
The lookout tower at Arlanda aka known as Hugin and Munin.
Första flygresan tog runt två timmar och sedan landade jag på Charles De Gaulle i Paris, låt oss säga att jag gillar från och med nu varken Frankrike eller fransoser. Flygplatsen var förvirrande och fransoserna var inte speciellt hjälpsamma. Inte hjälpte det heller att det gick runt tungt beväpnade vakter och såg skrämmande ut, och då pratar vi verkligen tungt beväpnade.
The first flight took around two hours and then I landed at Charles De Gaulle in Paris, let’s say that I rally don’t like neither France or Frenchmen. The airportwas confusing and the staff were not very helpful. It did not help the case that there were heavily armed guards walking around looking really scary, and when I say that they where heavily armed I mean HEAVILY armed! They scared the shit out of me!
Fick lov att lugna mina nerver
Had to calm my nerves
Terminalen var dock hur vacker som helst.
The terminal was however really bautiful.
När jag satte mig på nästa flyg som skulle ta ungefär tio timmar fick jag nästa chock. Det fanns nämligen ingen egen tv-skärm på vid ens plats! Tio timmar utan egen underhållning! Jag var säker på att jag skulle avlida, men som tur var var jag helt utpumpad så jag sov mesta delen av tiden. Höll mig bara vaken när det vad dax för mat eller en bra film. Såg Poppers pingviner, den var helt okej. Betydligt bättre än jag trodde den skulle vara.
Next flight was about to take ten hours, and believe me if I was shocked when I found out that we didn’t have our own tv-screen. Ten hours without any entertainment! Pretty sure that I would die, but luckily I was totally exhausted so I slept most of the time. Was awake just for meals or a good movie. Saw Popper’s Penguins, it was alright. Much better than I thought it would be.
Väl framme i Atlanta hade jag ytterligare fem timmar att fördriva men det gick också relativt smärtfritt. Satt där och betraktade folket som rusade fram. Njöt av att vara tillbaka i USA, det kändes så rätt!
Once in Atlanta, I had another five hours to spend while waiting for my next flight. They where however relatively painless. Sat there and watched the people rushed by. Enjoyed being back in the U.S., it felt so right!
Firade att jag var fram i USA med en Cinnabon, precis som förra gången <3
Celebrated that I was back in the U.S. with a Cinnabon exactly as the last time <3
Blev tyvärr inte några fler kort i Atlanta eller på hela resan dit, jag var helt slut. När jag väl såg Ida stå där på flygplatsen i Gainesville och vänta var tårarna inte långt borta. Så skönt att få träffa henne igen och att äntligen vara framme! När vi sedan klev ut från flygplatsen slogs jag av hettan och tonerna från Tiëstos Adagio For Strings, det var helt fantastiskt! Synd bara att Tiësto spelade då och inte någon dag senare. Hade älskat att få se honom live, men att bara höra det dåna lång bort i horisonten kändes riktigt bra det också. Väl hemma hos Ida däckade jag snabbt, så lycklig över att äntligen vara i USA!
Unfortunately I did not take any more photos in Atlanta or of the rest of the trip, I was so completely exhausted I did not even think about it. At the time when I saw Ida standing there at the airport in Gainesville, waiting for me my tears were not far away. So wonderful to see her again and to finally be there! When we stepped out of the airport, I was struck by the heat and amazed of hearing the sounds of Tiësto’s Adagio for Strings, it was absolutely fantastic! Too bad Tiësto played then and not a day later. Would have loved to see him live, but just hearing the music far away in the horizon felt really good too. Once home at Ida’s place I passed out quickly, so happy to finally be in the U.S.!