Att känna sig otillräcklig hör nog till vuxen- och föräldralivet och jag är förberedd på det. Men vissa dagar tar känslan över helt.

Julen är slut och stressen jag får av alla som redan röjt undan julen är obeskrivlig. Dels vill jag inte röja undan den och dels hinner jag inte. Idag hade varit en perfekt dag eftersom Niklas tog med Linus ut och röjde snö, men då vill inte Olle nöja sig så jag får en lucka. Jag vet att det inte är hela världen, att jag kommer hinna plocka ner julen och allt det. Men när jag sen då går ut till tvättstugan/helveteshuset så har såklart avloppet frusit och översvämmat hela stället inklusive all tvätt som låg på golvet. Då brister det. Det tar lixom slut. Som jag kämpar för att trivas i det här huset. Trots att det är för litet och saknar förråd och en massa annat. Att det dessutom ligger här, och inte i Falun är väl kanske det som är allra jobbigast och oftast får mig att bryta ihop.

Kan inte tänka på hur annorlunda mitt liv hade sett ut om vi bodde i Dalarna istället för här. Att ha mina vänner och min familj där. Nej, jag får inte ens tänka på det. Det dödar mig helt.

Min lott i livet – aldrig hela paketet.

Idag är jag tacksam för Niklas.