//Första gången han var in sen jag fick reda på de/t. Som tur va hade jag sjukt mycket att göra så jag slapp prata med honom alls.
Alltså egentligen hatar jag ju inte honom.  Är mer det att jag skäms. Jag skäms för att jag var så desperat att jag tog den kontakten. Jag skäms för hur korkad jag var och hur jag betedde mig.
Det jag kanske mest hatar med honom är att han är min desperation personifierad.  Än en gång så klarar jag inte av att skilja på känslor.  Än en gång så inbillar jag mig att det ska vara så.  Men det ska det inte,  det ska inte kännas kallt och dött.  Det är inte jag och kommer aldrig bli. 

Så.  Avslutat kapitel.  Mindre  en månad kvar av risk att träffa honom.  Sen kan jag glömma det och endast komma ihåg det som jag lärt mig av det här. 

Jag är bevisligen inte redo för ett förhållande för om man går in med tron att man inte förtjänar bättre än så där då är det dömt från början. 

Tillbaka till ruta ett.  Och dags att välja en annan väg.