08/30/14

Dagen D

Jaha,  då var den där dagen kommen när jag skulle vara på samma fest som honom.  Med hjälp av min nya livscoach Sanna hade jag arbetat fram en plan.  Jag skulle vara neutral,  trevlig men bara som om han var vem som helst.  Jag skulle inte på något sätt erkänna att det han gjorde krossade hela min världsbild. Aldrig.  Men kanske framförallt skulle jag ha roligt.

Jag åkte ju och öppnade macken för sista gången,  men jag var rastlös och ville mest iväg. Som tur va lät världens bästa chef mig åka tidigare så jag hann fram till tolv till och med. Slumrade lite på tåget och valde att gå av på centralen istället för södra. 

Gick från centralen till systemet och hann på så sätt se betydligt mer av mina gamla hemstad.  Så vackert, så längesen. På något sätt har alla bittra minnen lösts upp och jag kände mig hemma på nytt. Köpte lite gott och blandat och drog sen en sub innan jag gick hem till Pia och Frippe.

Väl där chillade jag i soffan medans de spelade och sen var det dags att göra sig i ordning.  Som vanligt hade jag glömt en bra bh men det fick gå ändå.

Fick hjälp av deras supersöta inneboende att klistra på ögonfransar så jag såg väl nästan ok ut,  trots Super-duper stora finnarna som så klart dykt upp bara för att jag behövde se bättre ut än någonsin. Men enligt planen skulle jag ha kul så det var bara att glömma sånna petitesser. 

Och visst hade jag kul.  Träffade människor jag inte sett på flera år.  Hade faktiskt riktigt,  riktigt kul.

Men så kom han.  Maggropen lekte berg-och-dalbana så fort han klev in genom dörren med sitt ex (alltså,  sin förra flickvän som har dumpat… Är det någon annan än jag som reagerar på den? ) För att slippa se hur han reagerade när han såg mig valde jag att helt enkelt kolla bort.  Tror inte jag mötte hans ögon någon gång under början på kvällen faktiskt. 

Festen gled vidare och jag hade fortsatt kul. Det var först när jag hamnade i samma rum som honom utan hans ex som det började.  Men jag var duktig och ignorerade det,  så gott det gick. 

Nu så här i efterhand kan jag konstatera att:
Han kanske får mig knäsvag,  men det är inte av kärlek.
Efter alla dessa år är det precis sig likt.
Jag skötte mig exemplariskt.  Nästan.
Det var inte mitt fel när det vart drama deluxe,  jag var oskyldig.  Mer eller mindre ett offer.
Det går att ha kul,  fast man inte tror det ska gå.
Han kysser fortfarande bättre än någon annan.  Fan.

image

Men kanske det viktigaste. IN YOUR FACE BITCH!!  I WON!!