Det här kan vara den värsta dagen på länge.

Jag kräks på allt nu.

Burn in hell!!!!

//Första gången han var in sen jag fick reda på de/t. Som tur va hade jag sjukt mycket att göra så jag slapp prata med honom alls.
Alltså egentligen hatar jag ju inte honom.  Är mer det att jag skäms. Jag skäms för att jag var så desperat att jag tog den kontakten. Jag skäms för hur korkad jag var och hur jag betedde mig.
Det jag kanske mest hatar med honom är att han är min desperation personifierad.  Än en gång så klarar jag inte av att skilja på känslor.  Än en gång så inbillar jag mig att det ska vara så.  Men det ska det inte,  det ska inte kännas kallt och dött.  Det är inte jag och kommer aldrig bli. 

Så.  Avslutat kapitel.  Mindre  en månad kvar av risk att träffa honom.  Sen kan jag glömma det och endast komma ihåg det som jag lärt mig av det här. 

Jag är bevisligen inte redo för ett förhållande för om man går in med tron att man inte förtjänar bättre än så där då är det dömt från början. 

Tillbaka till ruta ett.  Och dags att välja en annan väg.

Av sommarens alla månader  så är Augusti den jag älskar mest. Det är något speciellt med mörker. Jag vet att de flesta föredrar de ljusa månaderna men personligen välkomnar jag mörkret med öppna armar.
Att sitta ute en varm augustikväll är så otroligt fantastiskt.  Speciellt när mörkret kommer och lyktor,  ljus tända och filtar hämtas.

Sen ligger löftet om hösten i luften.  Det luktar snart höst och luften är kall och klar. Det här är min absoluta favorittid på sommaren.  Kalla mig galen om ni vill,  men jag tror att fler känner precis som jag. 
Välkommen mörker.