Sunday blues

Sitter i soffan och väntar på att kunna gå och lägga mig. Känner mig så Däe söndagstom och olycklig som jag ofta gör på söndagar.

Speciellt lätt är det efter en helg som denna. Släppte allt och drog till Örebro lite spontant efter jobbet igår. Adam hade spelning och det var ju närmare ett år sedan jag var där. Att se Pias reaktion när hon såg mig i hallen var helt fantastiskt. Kort om tid var det dock så det var bara att bege sig till Ritz alldeles för snart.
Jag hade ju förberett mig på att han skulle vara där, men att han ska vara den första jag ser när jag går in kändes överdrivet. Lyckas dock undvika ögonkontakt och vi tog plats långt bak i baren.

Förbandet var riktigt bra och humöret var på topp, eller ja. Svajjigt och oroligt men kändes bra att vara så spontan. När SIP sen började spela tog vi oss närmare scenen. Det tog inte lång tid innan han banade väg fram till Pia och gav henne en kram och mig en klapp på armen. Jag fokuserade på musiken och flydde så fort sista droppen öl var uppdrucken. Pilade tillbaka till baren och intog sen en betydligt bekvämare plats bakom hans synfält. Som han letade dock, kanske efter mig eller någon annan, jag vet inte. Lyckades dock hålla mig undan att få lov att prata med honom och presenteras för hans nya tjej.
Efter spelningen var kvällen slut och jag somnade oroligt på deras soffa.

Lunchade med Caroline innan jag gav mig av hemmåt igen. Ett jävla väder att köra i så tog en paus i Ludvika för att vila huvudet.

Väl hemma tog jag mig ett bad och hoppades in i det sista att jag skulle ha något att distrahera hjärnan med. Men min distraktion hade gått och blivit sjuk så här sitter jag i soffan och kämpar mot demoner som borde varit borta för länge sen. Men det är väl så det kommer vara. Örebro är omöjligt utan honom och minnena av henne. Men jag accepterar det. Mitt liv är här, och det är jävligt bra.

Nu blir det nog sängen ändå. Sömn gör allting bättre.

image

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *