Alltså vad är det för fel med mig?
Varför försvinner mitt charmiga flörtiga jag så fort han kommer in och byts ut till nån awkward osäker tönt som är lika attraktiv som en sopkvast så fort han kommer in?

Varför ska der våra så svårt att vara mig själv? Ni vet den där tjejen med glimten i ögat som inte har några problem att prata med vem som helst.

Jobbigt och irriterande är det, inte precis den här aspekten från mina tonår jag vill ha tillbaka. Fast samtidigt så borde det ju betyda att det där stenhjärtat jag har fortfarande kan känna något.

Jaha, då var det visst 16 februari och jag har överlevt ällä hjärtans dag. En kram via telefon och ett fint kort av mamma. Ingen kniv i ryggen från en sk vän så måste säga det var en bra dag ändå.

Annars så har jag mest jobbat, jobbat och jobbat. Känner mig trött och slut med en eventuell förkylning på ingång. Snart är det dock mars och tillvaron ser lite lugnare ut. Bara att köra ner huvudet och köra.

Sitter på jobbet med plattan och väntar på stafetten. Måste säga att os är rätt skoj ändå 🙂

Aaah, magpirr.. fan