Hade inte min mamma ringt och sagt att hon hämtade Cookie istället för att jag skulle åka upp till Vällan så hade inte jag åkt till jobbet alldeles för tidigt.
Hade inte jag åkt till jobbet alldeles för tidigt så hade jag inte fått för mig att kolla luften i mina däck.
Hade inte jag kollat luften i mina däck hade jag inte sett att han stod parkerad alldeles där, även fast klockan var jobbtid för honom.
Hade inte han haft tid hos tandläkaren just idag så hade han inte heller stått där och förvandlat min hjärna till mos.

Tänk vad svårt det ska vara att vara vänner när hjärnan blir utbytt till tomrum så fort jag försöker prata med honom. Känns som om jag låter som ett pucko mesta delen av tiden.
Fast att han råkade vara här idag ser jag som en bonus, och som vanligt går det lättare att jobba och vara trevlig när man är lite hemligt glad även om jag framstår som ett pucko.

Fy fan vilken tönt jag är. Det här går käpprakt åt helvete.