Happ då var dag tre efter semestern avklarat. Jag har ju ett vikariat som löper till sista september. Så det känns ändå helt okej att jobba.

Så glad att jag hittade det här vikariatet. Det var precis vad jag behövde efter att livet tog en vändning i oktober. Hade ju visserligen lovat mig själv att jag aldrig mer skulle jobba som Skolskjutssamordnare.. Men så sitter jag här ändå. Och jag älskar det. Inte jobbet i sig, föräldrar är lika jobbiga som jag kommer ihåg dem. Men med att jobba.

Jag hoppas att jag kan hitta en fast tjänst på kommunen. Även om jag nog gärna gör annat än har hand om skolskjutsen. Men innan det är aktuellt har jag ett ännu viktigare jobb att ta mig an – nämligen att ta hand om lillebror.