Att åka långfärdsskridskor är något vi sagt länge att vi skulle göra. I torsdags var både jag och Jana lediga, och det lovades sol. Så vi slog slag i saken.
Packade våra väskor,  drog med oss Amanda och begav oss ut på Runn. 

250:- för utrustning en heldag kändes helt okej eftersom vi bara hade ett par isdubbar att komma med. På med utrustning och ut på isen. Att stå på skridskor för första gången på… 10/15? år var minst sagt skrämmande. Och isen var precis så hård som jag kommer ihåg den.

Jag fick dock någorlunda koll på läget och insåg ganska snabbt att min motorik inte riktigt gillade att ha stavar också. Men samtidigt var det skönt att kunna staka sig fram emellanåt.

Något jag inte hade räknat med var hur ont i fötter det skulle göra! Det var nog det som var värst. Sen skar jag ju självklart ner i en spricka och for omkull också. Som tur var gick det bra, men nog var jag glad för att jag hade en hjälm på huvudet.

Snart beslutade vi oss för att det var dax för paus och vi slog oss ner mitt på isen i solen och dukade upp en härlig buffé.

Helt otroligt väder, men trots det vart det kallt av vinden så vi åkte vidare.

Dessvärre var ingen inte alls lika fin närmare Roxnäs så när jag skurit igenom en andra gång vart jag faktiskt nervös. Alldeles för många sprickor. Trött var kroppen också så sista biten var skakig på flera sätt.

Väl iland lämnade vi utrustningen och avnjöt en burk i solen innan vi började gå mot hämtningen. Fröken motorik halkade självfallet på bara backen för annars hade det inte varit jag.

Eftersom vi inte riktigt var redo att låta dagen vara över bestämde vi oss för att låna bastun hemma på vällan. Så vi hämtade vår saker och åkte upp dit.

Pappa eldade bastun åt oss och gick sen upp och gjorde hamburgare. Riktigt bortskämda blev vi.

Vi bastade och gick i vaken 3 gånger innan vi gick upp och åt. Sen skjutsade mamma hem oss till Jana.
Martin kom över efter jobbet och vi lyssnade på musik och pratade. Det roliga fick dock ett tråkigt slut när störningsjouren kom och ringde på. Då var det dax att gå hem. Synd med ett sånt tråkigt slut på en för övrigt fantastisk dag!