Har ni tänkt på att det finns två läger i det sociala samhället. Eller ja, det finns ju självklart flera olika, men satt och tänkte på en väldigt specifik uppdelning : singel och upptagna.

Att den finns är inte så konstigt, utan det jag funderar på är varför den måste vara så distinkt? Varför kan man inte som upptagen fortfarande roa sig på samma sätt som när man är singel? Bara hoppa den där sista biten med att hamna i säng med en okänd?

Hur kommer det sig att de enda som jag smider planer med på nyår är mina singel vänner?  Inte för att vi planerar att hooka upp med allt som rör sig,  utan för att vi är övergivna. Men jag vill inte att jag ska bli sån om jag skaffar pojkvän. Jag ser snarare fram emot att ha någon att göra allt det här roliga jag håller på med nu tillsammans med någon. Om jag skaffar en pojkvän så kommer ju han definitivt få räkna med att haka på våra galna upptåg, annars funkar det ju inte. Varför slutar man leva bara för att man hittar kärleken? Borde det inte vara tvärtom?