En väldigt speciell låt.

Förra året spenderade jag September till 21 december i Gainesville, Florida. Jag hade anmält mig på några distanskurser och bodde på soffan hos min Ida som doktorerar där.

Hade aldrig kunnat tänka mig hur svårt och jobbigt det skulle vara. Visst jag älskar USA, men att inte ha något socialt liv eller ställe att bo tär verkligen på en. Även om jag hade min underbara Ida var det svårt att vara där på andra sidan Atlanten. Till slut träffade jag genom en dejtingsida på internet en helt underbar karl med namn Tim som jag spenderade nästan varje lediga stund med. I samband med att han kom in i mitt liv blev det även ännu enklare att vara i Florida och nu när jag ser tillbaka på tiden där kommer jag bara ihåg lyckan.

Den 20 december var det dock dags att åka hem och det var verkligen med skräckblandad förtjusning. Jag längtade så mycket hem till Sverige, vintern, vänner och familj. Men samtidigt tog det emot att lämna Tim, Ida och Florida bakom mig. Hade det inte julen varit runt hörnet så hade jag nog ärligt inte klarat av att åka hem. Men nu var det bara 3 dagar kvar till julafton och jag fick lov att ta mig hem. För att göra resan enklare laddade jag en mp3-spelare full med julmusik som jag sedan pluggade in i öronen och spelade 20 timmar i sträck. Jag minns att jag grät och var lycklig om vart annat under den långa resan.

När vi sedan gick ned för landning i ett vintervitt Sverige var jag närmast euforiskt, när sedan BÅDA mina väskor fulla med julklappar dök upp och jag kunde ta mig mot utgången var jag extatisk. Med julmusik i öronen tog jag mig igenom folkmassan och fram till de där glasdörrarna jag längtat efter. När dörren gled upp framför mig och jag hittade min mamma, pappa och hund i folkvimlet kunde jag inte hjälpa att fälla en tår. Så underbart att se dom och se lyckan i deras ansikte när de såg mig. Att få krama om sin mamma och pappa efter 3 månader på andra sidan atlanten är en ganska fantastisk känsla.

Omtumlad tog vi oss ut från Arlanda i ett snorkallt (!) Sverige. Tror det var -20 och jag hade ju lämnat Florida, som visserligen var ovanligt kallt med sina 5 grader, men skillnaden var påtaglig. Väl vid bilen kramades vi lite till och hoppade in i bilen för lite fika. Jag hade nämligen efterfrågat tre saker: Leverpastejsmacka, lussebulle och mammas pepparkaka. Självklart hade min älskade mamma packat allt det och dessutom tagit med julmusik vi kunde spela på vägen hem. Så påbörjade vi färden mot Falun och jag satt och tittade ut genom bilfönstret på vintervita Sverige, så lycklig men ändå så olycklig.

Den här låten symboliserar just den känslan för mig, lyckan att vara hemma men ändå trasig för att man saknar någon så mycket:

 

På väg ner för att hämta mig tog mamma några bilder på det otroligt vackra Sverige. Ni kan tänka er att jag blev lycklig när det var så här vackert ute

Och min lilla skrot var ju med såklart, lite orakad och ruffsig. Men det är precis så det lilla trollet ska se ut 😉

Mamma tar kort på en mycket jetlaggad men lycklig Emelie i bilen hem.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *