Varför jag hatar söndagar?
Jo, för der är den enda dagen jag känner mig riktigt jävla eländigt ensam. Idag vE inget undantag.. Snarare värre än vanligt eftersom jag lyckades dra till med en ”komedi” där huvudpersonen dör när hon hittar kärleken. Var inte det muntert så säg?! Efter den var det bara down Hill och eftersom tårarna redan rullade beslutade jag mig för att dra igång Drar John också. Så idag har det verkligen varit snyftfest. Och självklärt har jag nu gått och lagt mig med en saknad som gnager hål på mig. Den där saknaden som alltid blossar upp när jag tittar på den filmen tillsammans med alla frågor.. Lever han än? Kommer han ihåg mig? Är allt bra med honom?

Det är jobbigt att inte veta, och det är jobbigt på den här sidan atlanten. Jag längtar tillbaka, jag längtar bort. Men vad är det dom säger?
It’s better to have loved and lost than never to have loved.

Jupp så vemodigt är det här. God natt