Sista dansen.. 

Happ, då sitter man på jobbet och avtjänar sista skiften. Efter idag har jag bara två kvar, fredag och lördag nästa vecka. Jag tror inte att jag riktigt förstått än att jag verkligen kommer sluta här. Att det här som har varit ungefär 70% av mitt liv nu kommer bytas ut till något annat, något okänt. 

Slut kommer det vara på sena nätter mitt i veckorna och extra långa helger. Lediga dagar under vardagarna kommer även det vara ett minne blott och en justering av mitt liv kommer vara en nödvändighet. 

Det finns folk som varit på mig om att jag kommer sakna att vara ledig på vardagar, att det är bättre att jobba skift och att lediga helger är överstökat. Visst, det kommer bli lite svårare att gå till doktorn, tandläkaren, frisören och affären. Men det är en petitess när man tänker på att jag aldrig mer behöver jobba natt, helg eller kanske viktigast: storhelg. 

Jag kan redan nu planera en nyårsaktivitet för jag vet att jag definitivt kommer vara ledig då. Den lyxen har jag inte haft på ungefär 10 år, så det finns ingen som kan säga mig att jag kommer ångra att jag gått över på vardagsjobb. Ingen! 

En annan lyx som plötsligt dyker upp är möjligheterna till en ledig helg, utan att man ska försöka festa ihop de helger man missat. Jag kan med gott samvete stanna hemma en helg, nykter, med hunden som sällskap utan att få panik över att jag inte har en ledig helg för än om 14 dagar – en halv jävla månad. 

Andra fördelar är ju att jag äntligen kan skapa riktiga rutiner. Något som jag vet att jag mår bra över och min kropp behöver. När man jobbat skift är det tyvärr omöjligt. Speciellt när man får gå och sova först när man egentligen borde gå upp. 
Ytterligare en fördel är att om jag vill så finns det nu möjlighet att ha en kvällsaktivitet. Jag har ju många gånger funderat på att lära mig något nytt språk, nu har jag faktiskt den möjligheten eftersom det hålls kvällskurser i massa spännande ämnen. 

Men trots alla fördelar så kan jag inte sticka under stol med att jag verkligen kommer sakna vissa saker. Kunderna, chaufförerna, kollegorna. Men kanske främst att inte få jobba med två av mina bästa vänner. Ser självklart fram emot att möta nya vänner. Men inget slår ändå den där första koppen kaffe innan världen vaknat till liv med ens bästa vän. Det kommer jag sakna mer än något annat. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.