Två veckor efter Örebro kan jag konstatera att han är ett beroende.  Idag så rör det inte mig ett dugg när han skriver.  Men de närmsta dagarna efter jag träffat honom var det omöjligt att tänka på något annat. 
Vet att jag jämfört honom med droger förut,  men nu är jag helt övertygad.  För att Citera twilight som en äkta fjortis:
You’re like my own personal brand of heroin. 
Precis så känns det. 
Jag vet att han ger mig en tillfällig high som sedan byts ut mot ånger och ångest.  Men ändå kan jag inte sluta,  och när jag väl fått smakat kan jag inte sluta utan den onda spiralen börjar. 

Därför behandlar jag det hela som ett fall av beroende.  Jag försöker att helt ta avstånd från det.  Och det går ju bra så länge jag inte måste åka från Falun.