Skinnflådda knän,  blåmärken,  trasig läpp,  lös tand och öm haka…
Har jag kanske hamnat i ett barslagsmål?  Varit för full och stått på näsan? I ärlighetens namn hade jag nog föredragit det framför vad som egentligen hände…

Jag vaknade nämligen med världens nackspärr,  och när jag säger nackspärr så menar jag inte den här ”OH aj,  jag har visst nackspärr”.  Nej när jag får nackspärr så är det ”Helvete vad inte det gör,  jag kan inte röra mig,  andas och det svartnar för ögonen vilken jävla nackspärr”. Och svartnade gjorde det.  Flera gånger till och med.  Det var totalt vidrigt och sista gången lyckas jag dessutom landa rakt på ansiktet. Där av min lösa tand.  Jag kommer ihåg att jag låg där och tänkte nej,  jag orkar inte.  Jag tar mig inte upp.
Men jag tog mig upp,  och jag lyckades hålla mig medvetande länge nog för att hämta min telefon och ringa mamma.  Självklart kom hon omedelbart och hjälpte mig.  Vad vore jag utan min mamma? Jo,  ett lik på mitt badrumsgolv. 
Vad har jag då lärt mig av det här?  Jo,  har jag känningar av en nackspärr ska jag inte slänga i mig en ipren och tro att allt är över. Och om jag har så ont att jag svimmar en gång så ska jag helt enkelt försöka undvika att göra samma sak typ fyra gånger till. Sängen är ju trots allt mjukare att svimma i än badrumsgolvet.

Älskade mamma,  vad vore jag utan dig?
Och lillebror privat chaufför =p