-Att få en chans att vila upp mig när jag tagit på mig för mycket.
-Ett oväntat samtal från en gammal vän. Måste bli bättre på att ringa honom.
-Att trots att det gör ont veta, och nästan acceptera att det aldrig skulle fungera.
Seriöst, varför saknar man personer som man egentligen inte saknar?
Idioti. Men han ser ju så där jävla bra ut jämt. Onödigt.
Det kändes som en skänk från ovan när jag fick gå hem från skolan klockan 10 istället för 13.30. Om det inte hade funnits en chans till det så hade jag härdat ut, men nu när det var möjligt kändes det helt klart underbart att få gå hem och ta hand om disken och vila lite.
Egentligen är det inte så ansträngande jobb jag har, men tror att vetskapen om att man ska jobba mer än hälften av dygnets timmar tar ut en. Imorgon är det ju bara 10 timmar, så det går förhoppningsvis fort. Fredag ska jag sova ut och sen är det slöhelg som gäller. Om det inte dyker upp någon möjlighet till extrajobb då 😉
