Lite så känns mitt liv just nu.

Som jag sagt tidigare är mitt liv ett pussel där en bit faller ur så fort en annan faller på plats. Just nu är det bostadsbiten som vägrar falla på plats, men vänbiten har jag fått tillbaka, ja i samma vända som han-biten föll ur.

Var på nyöppnade IKEA idag, har sett fram emot det länge nu. Men dessvärre fick det oönskad effekt på mitt humör då det kändes som ett rent hån att gå runt där och kolla på alla fina möbler som jag aldrig kommer få köpa eftersom jag aldrig kommer få en jävla lägenhet.

Jag orkar inte kämpa nå mer. Jag vill bara att skiten ska falla på plats så jag kan börja leva igen. Sen Florida har jag levt i något slags tillälligt vacuum där mitt liv stått still. Jag är trött på det nu. Så otroligt trött.