Ensamma dar…

Valde att lösenordsskydda förra inlägget för att det helt enkelt var för jävla bedrövligt.

Om du vill läsa det får du skriva till mig och be om lösen. Men jag varnar er, det är inte på något sätt trevlig läsning. Ingenstans.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *