Idag hade jag näsan ovanför vattenytan igen. Sååå skönt. Perfekt när Linus är på förskolan och får ett utbyte jag inte kan ge honom här hemma. Det märks att han trivs. Han går rakt in utan att kolla tillbaka just nu. Även fast han varit hemma nästan en månad. Bara att vara tacksam.

Annars ligger jag efter med det mesta. Har nog lyckas plockat ner tomtarna i varje fall. Men nu när det är klart känns det nog som om det är det andra som tar tid. Tur att tjugondaknut inte är för än lördag. Kanske kanske är jag klar till dess.

Dagens höjdpunkt var helt klart att busa i sängen med Linus och Olle. Och dagens skratt utöver det var helt klart när Olle kissar och allt rinner på något sätt brevid blöjan och i hans merinoull overall och ut genom ärmen på hela mig,. Snacka om att det leder bort vätska!

Idag är jag tacksam för mina föräldrar.

Kommer sakna julbelysningen helt klart. Och granen – sååå mycket.

Vilken skillnad på humör från igår till idag. Hur är det ens möjligt att man är redo för slakt ena dagen och andra dagen är det helt fine. Dessutom med 4 h sömn och ingen nap i bakfickan..

Det är svårt att vara ensam hemma med båda pojkarna måste jag erkänna. Det tar på krafterna att non stop ha minst en minimänniska på sig. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så, men där hade jag fel. Så tacksam att det känns bättre idag.

Har dessutom börjat plocka tomtar. Det och att jag bäddade sängen känns som viktiga första steg.

Nu får vi se hur natten går. Prövar att inte väcka Olle utan låter hans sömn styra. Spännande.

Kollade på One Piece på Netflix idag. Den var riktigt bra tyckte jag. Det blir ju lite fånigt när man gör spelfilm av Anime, men om man har det i åtanke så tycker jag att dom gjorde det bra.

Dagens höjdpunkt måste nog vara filmen nu Klas spelade in när han nattade Linus. Älskade, underbara unge.

Och idag är jag tacksam för mina pojkar.

Är som om han var på väg ur sängen men somnade. Vi ska väl försöka få honom att sova i sin säng igen, men just nu tycker vi det är alldeles för mysigt att ha honom i vår säng.

Idag har varit en riktigt bra dag. Vi mötte upp kusinerna för att åka pulka nere vid lekparken. Vi hade -11 så jag klädde på pojkarna så mycket jag bara kunde. Olle var inte imponerad men somnade till sist.

Linus hade superkul med kusinen. Men sen frös han för mycket. Hans väntar är lätta att få på, men verkar dessvärre inte vara speciellt varma. En chokladboll och en festis lyckades dock vända humöret lagomt till Olle vaknade och det var dags att kasta sig hem för ett blöjbyte.

Resten av dagen slappade vi och myste. Lagade mat tillsammans efter ett recept som Niklas hittade i en Hemmets. Så himla mysigt att laga mat tillsammans. Det måste vi helt klart göra oftare.

Idag är jag tacksam för kusinernas mamma.

Att känna sig otillräcklig hör nog till vuxen- och föräldralivet och jag är förberedd på det. Men vissa dagar tar känslan över helt.

Julen är slut och stressen jag får av alla som redan röjt undan julen är obeskrivlig. Dels vill jag inte röja undan den och dels hinner jag inte. Idag hade varit en perfekt dag eftersom Niklas tog med Linus ut och röjde snö, men då vill inte Olle nöja sig så jag får en lucka. Jag vet att det inte är hela världen, att jag kommer hinna plocka ner julen och allt det. Men när jag sen då går ut till tvättstugan/helveteshuset så har såklart avloppet frusit och översvämmat hela stället inklusive all tvätt som låg på golvet. Då brister det. Det tar lixom slut. Som jag kämpar för att trivas i det här huset. Trots att det är för litet och saknar förråd och en massa annat. Att det dessutom ligger här, och inte i Falun är väl kanske det som är allra jobbigast och oftast får mig att bryta ihop.

Kan inte tänka på hur annorlunda mitt liv hade sett ut om vi bodde i Dalarna istället för här. Att ha mina vänner och min familj där. Nej, jag får inte ens tänka på det. Det dödar mig helt.

Min lott i livet – aldrig hela paketet.

Idag är jag tacksam för Niklas.

Idag hade vi tid på BVC jag och Olle. Eftersom Linus har jullov så kollade vi med farmor om han fick vara där och leka. Det fick han till hans stora glädje.

Allt gick bra på BVC. Olle har gått upp ett kilo sen vi var där sist och väger nu 4,6 och är 59 cm. Helt sjukt vad snabbt det går.

Passade på att panta och handla när vi ändå var i Mölnvik. Olle verkar dock ha gett upp det där med att sova länge. Det är synd för det var rätt fantastiskt när han sov 4 h så fort vi åkt bil. Men men, nu är det andra tider.

Linus somnade i bilen hem från farmor så det var bara att lyfta in honom i sängen.

Har snöat och stormat större delen av dagen. Men som tur va har det bara varit -6. I norra Sverige har dom haft upp mot -40 och i Skåne har det varit snökaos och folk har suttit fast i sina bilar i 12 h. Huvva!

Jag var så trött idag så gick och la mig för natten efter middagen. Nu är jag dessvärre vaken eftersom Olle skulle ha mat och jag fastnade i soffan och kollade hockey. Men det blir nog bums i säng igen. Har så mycket jag måste göra här hemma så jag hoppas jag har lite mer energi imorgon.

Idag är jag tacksam för vår kamin som ger oss extra värme när det är kallt ute.

Och så blinkar vi och det är nytt år.

Störst 2023 var ju ändå att vår Olle valde att komma ut den 3 november. Han är redan två månader och jag kan inte förstå att jag nu har två fantastiska pojkar.

Julen var ett rejält fiasko. Skulle äntligen få fira i Falun, men hela familjen däckade i monsterinfluensa. Usch och fy.

Lördagen bjöd äntligen på lite sol. Så vi passade på att få så mycket gjort här hemma som möjligt. Tvätten har halkat efter så det var bara att sätta fart.

Efter Linus sovit middag åkte vi till ett jättemysigt ställe som heter Abborkroken och åt lunch. Dom är ett litet ställe med enklare rätter så pappa och Niklas åt hårdbrödsmacka med inlagd strömming, mamma rökta räkor och jag en kräftskagen baguette. Det var väldigt gott. Fast det tog lite tid så under tiden han ju 4*E anlända och vi fick bråttom hem.

Eftersom solen sken passade vi på att bada det första vi gjorde. Men inte kunde vi väl ha trott att det var sååå kallt som det var. Skulle nog gissa på under 15 grader, det gjorde ont! Men det var kul i alla fall.

Efter bad bjöds det på tacos och sen åkte 2*E hem och vi andra kollade på Sunes sommar och sen hoppade vi i säng.

Att se Linus lycka när kusinerna, mormor och morfar kom upp på morgonen var oslagbart. Med andra ord hade vi en fantastisk sista helg innan semestern var slut.

Igår påbörjade vi tredje trimestern jag och pumpan. Helt sjukt vad fort tiden går. Hade tid hos mvc också – allt såg bara bra ut. Vilket alltid är lika skönt att höra, även fast jag aldrig var orolig.

Annars så har mormor och morfar varit här sen i onsdags till Linus stora glädje. Han och morfar är minst sagt bästa vänner.

Och eftersom dom är här passade jag på att lägga en click and collect beställning på Ikea som vi hämtade i torsdags. Hade dock inte planerat i att fastna i ett upplopp mellan olika eritrianer. Men som tur va så tog vi oss precis igenom innan vägarna stängdes av och trafiken stog still i 3 timmar. Usch. Bara tanken av att bli fast i flera timmar får mig att rysa. Morfar hade ju fått en hjärtattack, Niklas lika så. Men som sagt så tog vi oss precis igenom och kunde hämta allt vi beställt. På vägen hem fick vi åka över Waxholm – vilket självklart tog längre tid, men med tanke på att alternativet var att sitta fast så är jag så tacksam för att vi valde det.

Det innebar i sin tur att hela fredagen gick åt att skruva möbler och möblera om. Linus har äntligen fått ett eget rum! Säng, garderob och förvaring skruvades. Vi vart klar rätt sent på kvällen. Men det känns fantastiskt att ha det gjort! Idag återstår det att göra klart handduksgarderoben och röja. Sen lutar det åt att elin och barnen kommer över och äter middag. Med andra ord har vi en riktig pangdag framför oss och jag är oändligt tacksam för allt.

Happ då var dag tre efter semestern avklarat. Jag har ju ett vikariat som löper till sista september. Så det känns ändå helt okej att jobba.

Så glad att jag hittade det här vikariatet. Det var precis vad jag behövde efter att livet tog en vändning i oktober. Hade ju visserligen lovat mig själv att jag aldrig mer skulle jobba som Skolskjutssamordnare.. Men så sitter jag här ändå. Och jag älskar det. Inte jobbet i sig, föräldrar är lika jobbiga som jag kommer ihåg dem. Men med att jobba.

Jag hoppas att jag kan hitta en fast tjänst på kommunen. Även om jag nog gärna gör annat än har hand om skolskjutsen. Men innan det är aktuellt har jag ett ännu viktigare jobb att ta mig an – nämligen att ta hand om lillebror.

5 år är en lång tid, mycket kan hända på så lång tid och det har det verkligen hänt också.

Sist jag skrev här var i december 2018. Då var jag, om jag inte missminner mig rätt olycklig och vilsen. Sen dess har jag hittat kärleken, blivit mamma och flyttat från Dalarna. Inga små förändringar och som det kanske förstås på tok för mycket att försöka redovisa. Så här kommer en krass sammanfattning.

Hade någon sagt till mig för fem år sen att jag skulle bli tillsammans med min Gummitax så hade jag antagligen skrattat dem rakt upp i ansiktet. Kan inte ens i min vildaste fantasi förstå att det faktiskt skulle bli han och jag. Efter alla vändor, alla nattliga samtal, alla bråk, allt tjafs så sitter vi nu här, i vår soffa.

Fick lov att gå igenom mina foton från början av 2019 för att försöka förstå var det började och insåg att det nog var genom WoW – precis som vi träffades. Jag åkte nämligen hem till honom när Zandalaritroll släpptes och vi spelade upp en karaktär tillsammans. Det var ju första gången vi umgicks på ett sätt. Sen kom han och firade midsommar hos mig, jag åkte till Gotland igen och slutligen 3 augusti 2019 bestämde vi att det var vi.

Efter det gick det väl lite mer än ett år innan nästa stora förändring kom. Och vilken förändring! Jag vet att det var svårt att ha ett distansförhållande och min tid räckte aldrig till. Men så var det kräftskiva på Vällan och vi hade det fantastiskt. Dock så mådde jag så konstigt dagarna efter och kände mig inte alls med på noterna. Så när min mens var tre dagar sen, vilket såklart inte är något att oroa sig över egentligen så gjorde jag ett graviditetstest. Jag hade ett liggandes hemma som jag gjorde först. Och när jag då distinkt kunde se en till linje på det så drabbades jag av panik och ringde till Jana som var mammaledig. Hon åkte vrålandes av glädje iväg och köpte fler test som jag gjorde. Och nog sjutton var jag gravid – inte alls vad jag eller Niklas hade tänkt. Men lik väl ett faktum. Plötsligt var det inte aktuellt att bo kvar i Falun då Niklas hade sitt jobb att tänka på så ju längre graviditeten pågick desto klarare vart det att jag måste flytta.

Men först välkomnade vi vår Linus på Falu BB den 15 maj 2021. Vilken grej! Så mycket kärlek som man aldrig har känt förut. Helt sjukt.

Efter några veckor så gick flyttlasset ner till Djurö. Niklas hade köpt ett sommarhus för fyndpris och sedan renoverat det för att vi skulle kunna bo där. Det var nog kanske det svåraste jag gjort, att flytta från Falun mot min vilja. För visst ville jag vara med Niklas, men jag ville inte lämna Falun.

Det var nu två år sedan, och även fast jag saknar att bo i Falun nästan varje dag så är jag lycklig i mitt liv just nu.

Så varför väljer jag att damma av den här gamla bloggen nu då kan man ju undra? Joo, för jag behöver terapin i att skriva. Just nu är det jobbigt att vara så långt hemifrån och så ensam som jag kan känna mig trots att jag har alla mina fantastiska vänner kvar. Så jag tänkte att om jag kanske kan sätta ord på mina tankar så kommer det kännas bättre. Vi får se, men jag har saknat att bloggat – det vet jag. Så kul att kunna läsa allt som jag skrivit tidigare.

Men nu hör jag hur Linus vaknar från sin tupplur och jag lär göra plats i mitt knä för det bästa som finns på jorden – MIN SON.